En vecka i biologins tecken
Hej och välkommen tillbaka från en vecka i träda!
Jag har varit tillbaka i soliga Karlstad för en vecka fylld av intressanta studiebesök och umgänge med gamla goda vänner. Det har varit en riktigt tuff vecka så visserligen hade jag datorn med mig, men bloggande blev det icke. Jag hade även kameran med mig men jag valde bort den när det kom till kritan. Det fanns helt enkelt ingen tid och förvisso kände jag hela tiden att jag missade helt fantastiska fotostunder. Allra mest bitter var jag när vi stod vid Öjenäsbäcken utanför Arvika, det var åtta minusgrader, frost och solsken. Frosten var så jäkla vacker mot ljuset och gamla blomställningar stod givakt med sina praktfulla kristaller. Men lärandet fick övervinna fotograferandet.
Jag kan dock bjuda på några mobilbilder, kanske enbart för att bevisa att jag faktiskt inte legat och pillat mig i naveln hela veckan.
Till att börja med har vi laxtrappan i Gullspångsälven. Här kan lax och öring klättra upp till ett lekområde som är extremt litet, för vid dammluckorna alldeles ovanför trappan tar det stopp. De kanske får ytterligare hundra meter lekhabitat, jämfört med om trappan inte funnits. Att man gör en sådan kostsam åtgärd endast för att ge fisken tillgång till denna lilla fraktion av lekområde skvallrar om hur viktigt man anser att det är att Gullspångslax och -öring ska återhämta sig.
Dagen efter for vi till Öjenäsbäcken. Min mobilkamera kan tyvärr inte återge skönheten, men om man kisar och slå på fantasin så kanske man känner hur kylan biter i kinderna... På bilden ser man Gretjärnet vid utloppet till Öjenäsbäcken. Vattendraget är Värmlands första naturreservat som bildats för att skydda arter som lever i vatten. I bäcken kan man nämligen hitta de hotade arterna flodpärlmussla samt mossan timmerskapania!
Sista dagen hamnade vi på Forshaga kraftverk där vi fick se stora firrar, laxtrappa, befruktad rom i kläckningsboxarna och videofilmning från laxtrappan. Riktigt intressant och framförallt riktigt roligt att få se fisken som alla kämpar för - en klarälvslax! Vill man veta mer kan man kika på Interregprojektet Vänerlaxens fria gång.
Och sist men absolut inte minst så fick jag äran att övernatta hos min vän Jenny med familj. Där fann jag nyinflyttade Hedvig som redan slagit sig till ro, och vi tycktes finna varandra direkt. Det var skönt att jag slapp sakna min egna lilla spinnare allt för mycket. Här la hon sig på eget bevåg över min arm, helt klart det mest bekväma alternativet..?
Vill man veta mer om vår vecka och vad biologiforskarna på KaU egentligen gör, då går man in på Naturresurs Rinnande Vatten!
