Padda eller groda?
Hösten kom tillbaka idag och lämnade vinterkänningarna nånstans långt, långt borta! Det var rent av trevligt att åka ut med båten när termometern stod på +14 grader. Solen tittade fram och jag kunde njuta av båtturen för första gången på några veckor.
Uppe på land hittade jag en liten kompis. Padda eller groda? Den ser ju rätt så "vårtig" ut... Den stora frågan är väl dock; varför har jag sett så många minisar såhär sent på året? På min helgpromenad såg jag ett gäng (som jag tyvärr inte tittade närmare på), och det är nästan två mil ifrån var jag hittade denna krabat. Så det är inte samma plats det handlar om. Som synes är inte amfibier där man finner min spetskunskap. ;)
Istället brukar jag ägna mig åt dessa ljuvliga, eleganta varelser på jobbet. Ja, de är slemmiga, men de är allt annat än läskiga! En ål är graciös, oerhört stark och faktiskt vacker. Att hålla kvar en ål med händerna är stört omöjligt och det är maffigt att känna hur starka de är medan vi undersöker dem.
Här en lugn och trevlig silverål som definitivt måste ha kosan styrd mot Sargassohavet! Den tydliga gränsen mellan mörk ovansida och ljus undersida, tillsammans med den helt vita/silvriga buken, talar om att den har gått från att vara gulål till silverål. Dags att simma iväg och försöka sig, med andra ord!
Men ibland får vi ju andra fiskar också, vissa mer spännande än andra. I detta fall, en ovanlig sandkrypare som bara finns i ett fåtal sjöar och vattendrag i Sverige.
Abborre. Lite mer vanlig... ;)
Och så ytterligare en firre man inte springer på varje dag, dock inte ovanlig som sandkryparen. I text så undrar folk varför man slänger in engelska istället för att säga vad fisken heter. Men den heter ju faktiskt lake. :)
Så visst är det spännande varje dag på jobbet, och man får se mycket mer än bara fisk. Fåglar är något det inte är bristvara på när man jobbar i sjö och vattendrag. Nyligen kom vi mycket nära en skarv, vilket är ovanligt med dem skygga fåglarna. Men slutligen spydde den upp en fisk och lyfte därefter. Antagligen var den för tung för att lyfta med fisken i magen! Självklart tuffade vi fram med båten för att kika, och där låg en rejäl brax och guppade i vattnet. Förutom skarv, gräsand, knipa och korp ser vi häger nästan varje dag. Fiskgjuse och kärrhök har också seglat förbi då och då.
Men än har vi inte sett någon örn! Den har setts vid tidigare säsonger men än så länge lyser den med sin frånvaro. Det är bland det häftigaste man kan ha turen att se så jag håller tummarna inför våra sista rundor med båten på sjön...
